Ultra på hjärnan

Det känns som om jag är på väg in i ultraträsket.

Ultra i det här sammanhanget handlar om långdistanslöpning med betoning på lång. Här springs det alltså distanser på 50 km, 100 km, 100 miles osv. Det kan också gå ut på att springa så långt som möjligt under 6/12/24/48 timmar, eller i flera dagar.

Själv har jag bara nosat på distanser upp till 68 km.

Dessvärre har jag på sista tiden tagit mig själv på bar gärning med att umgås med tankar på att springa 80 km, sedan 100 km och kanske också klämma till med 161 km. Det låter ju egentligen inte klokt - alltså att springa 4 maror på en gång. Men eftersom det finns andra som gör det så borde väl jag också klara det. Korkat är det i alla fall.

För att hantera dessa tvångstankar har jag därför startat denna blogg. Här tänkte jag skriva av mig i terapeutiskt syfte. Prognosen för hur det ska sluta har nog flera alternativ där ett består i att jag ligger fastspänd på en brits och tuggar fradga. Förhoppningsvis händer inte just det, åtminstone inte förrän jag sprungit de där 161 kilometrarna.