Förra året åkte jag till Finland för att springa min första 24-timmars inomhus.
Det gick förhållandevis bra men jag led av det hårda underlaget och det mentalt påfrestande i att så många medtävlande blev sjuka och stod och hulkade över samtliga papperskorgar under natten.
Så inför årets upplaga hade jag försökt dra lärdom av förra årets erfarenheter och från alla andra ultror jag sprungit under 2010.
I somras sprang jag 48-timmars i Skövde utomhus på tartan och i snålblåst och regn. Under de första 24 timmarna kom jag 162 km vilket nu inför Esbo gällde som mitt personbästa.
Jag insåg att det trots allt är enklare och snabbare att springa i Skövde än i Esbo, men i Skövde fortsatte jag ju ett dygn till. Så det kändes rimligt att försöka pressa PB:t lite. Jag satte målet till 170 km.
För något år sedan tenderade jag att komplicera min tävlingsplanering. Den här gången satte jag mig ned med ett rutat A4 och började skriva ned några stolpar. De blev föredömligt korta och koncisa:
1. Sov så mycket som möjligt före tävlingen
2. Ta med egen mat för intag varannan timma
3. Förbered för korta vilopauser under tävlingen
4. Drick mycket under löpet i 10-15 minutersintervaller och låt kroppen reglera överskottet
5. Håll jämn fart från start till mål
6. Dela in loppet i 4 delar á 6 timmar. Spring 170/4 (en mara) i varje del och vila den tid som är över till nästa 6-timmarsfas.
Jämn fart är vägen till framgång. Jag kluddade ned följande på en liten post-it-lapp: 200 km på 24 tim = 7:12 min/km. 390 m / varv ger varvtiden 2:48.
Den farten tänkte jag alltså hålla från start till mål i alla springmoment. Då skulle jag få en marginal om (200-170) x 7:12 = 3 tim 36 minuter att ta pauser och vila på. Det kändes rimligt.
---
Jag sammanstrålade med Liselott Lövdahl på Arlanda. Vi hade bokat samma flyg och hotell. Det var en tunn Lisse som mötte mig. Hon såg inte lika ultratränad ut som för ett halvår sedan.
På planet träffade vi också Marie B, Jonas W och Marcus A. Efter landning delade vi på en taxi till Esbo. Marie och Jonas bodde på samma hotell som oss så vi tog en gemensam promenad till närmsta speceriaffär för att köpa löparmat och sedan tillbaka för att preparera.
Jag tyckte att jag bunkrade upp ganska så rejält:
Men Lisse verkar vara van att aldrig handla mindre än att det räcker för hela familjen en hel vecka. Det här köpte hon:
Efter smörgåsfixandet så åt vi en tidig middag och gick sedan till kojs. Jag sov i bortåt 9 timmar. Otroligt länge för att vara mig.
Det är smart att boka hotell där frukost ingår. Här fanns det ett bra utbud av allting en ultralöpare behöver grunda med inklusive sill och lax. Vi åkte till arenan tillsammans med Sandra L och Zingo A som också kommit till vårt hotell.
I arenan var de flesta löpare redan på plats och bullade upp sina förnödenheter på de bord som stod till deltagarnas förfogande.
Jag gick runt och hejade på gamla bekantskaper och passade på att kolla in vad andra hade satsat på i matväg. Ett genomgående tema var att de mest rutinerade körde på helt vanlig mat. Man ser helt enkelt inte så mycket av kemikalier på den här tävlingen. Det här hade japanerna på sitt bord:
Juice, mjölk, yoghurt, nudlar och riskakor - det sprang de bra på.
Startskottet gick och jag struttade iväg riktigt långsamt. Lisse som lärt sig av tidigare misstag hade bestämt sig för att hänga med i mitt tempo men hon ojade sig betänkligt över att det gick så långsamt och att vi låg sist.
Jag tyckte att det kändes bra. Ju fler som spränger sig i början desto bättre. Rätt så snart hade jag synkat in på tänkt varvtid. Nu var det bara att mala på mil efter mil i det tempot.
Nu är det egentligen inte så mycket mer att säga om själva löpningen. Jag fullföljde min plan utan dramatik. Lisse föll dock ifrån ganska så tidigt. Det kan ha varit pga vätskebrist, något som är fatalt på en sådan här tävling.
Strax före midnatt började jag få meddelanden från löpkompisar hemma i Sverige som följde tävlingen på internet. Flera påpekade att jag klättrade stadigt i resultatlistan vilket kändes som ett kvitto på att jag valt rätt taktik. Jag förvånades lite själv över vilken kraft de här meddelandena gav. Ibland sprang jag med några av dem i handen flera varv.
Jämnfarttaktiken innebär ju att man springer och håller igen hela tiden utom mot slutet. På sista maradistansen och med 6 timmar kvar kändes det planerade tempot ganska så bra utan något större behov av att hållas igen. Men efter något varv gjorde sig magen påmind och jag var tvungen att rusa ut på närmsta toa. Stoppet som sådant hade ingen betydelse men jag tänkte att det kanske blir värre. Så jag tryckte på i högre fart för att få lite marginal.
De andra löparna såg lite förvånade ut över mitt tempo. I det här läget låg jag på omkörning hela tiden eftersom så många andra staplade runt banan. När jag närmade mig 160 km började speakern för varje varv annonsera mitt namn och sa något på finska som förmodligen betydde "Mikael Forsström från Sverige passerar strax 100 miles". Det gav verkligen extra pepping.
Så jag sprang färdigt sista milen, gick ett ärevarv och la mig med 15 minuters marginal vid svenskbordet för att invänta slutsignalen.
Det kändes verkligen som en mental och taktisk seger.
Efter loppet drog vi ganska raskt iväg till flygplatsen för hemresa. Väl hemma och efter en rejäl natts sömn så gjorde jag lite uppföljning av tävlingen. Endurance i Finland är utmärkta arrangörer och de hade ett fint statistiskt material på webben att analysera ifrån.
Här är en bild som visar löptempot timme för timme. Man ser de 10 främsta löparna samt de svenska herrarna:
Mer läsbar här:http://public.blu.livefilestore.com/y1p5xn_oFKy...
Jämn fart är alltså det som gäller för att placera sig högt. Jag körde också jämn fart men inte lika snabbt förstås. Det fanns säkert många löpare som var bra mycket bättre fysiskt än mig men som jag slog med den här taktiken. Det kan man förstå genom att se hur jag klättrade i placeringar genom loppet:
Jag kom alltså på 25:e plats bland herrarna och 34:e totalt.
Resultat:
Tuff tävling alltså, men med rätt upplägg så kan det gå bra. Kanske ännu bättre nästa år?
Jätteroligt och intressant att läsa om ditt lopp och ditt upplägg. Jag har tänkt mig något liknande för TEC, tror jag ska ta och försöka att tänka i dina banor då. Jag har ju ett väldigt bestämt mål med den tävlingan.
SvaraRaderaStort grattis till ett fantastiskt väl genomfört lopp.!!