Det tar emot lite att gå upp tidigt en lördagsmorgon. Visserligen hade jag packat allt dagen innan, lagt fram löparkläder o skor. Ändå kom jag iväg väl sent.
Lisse ringde när jag satt i bilen. Hon hade glömt sina smörgåsar och satt nu på bussen in mot stan. Det tyckte jag lät lite stressigt också så jag plockade upp henne på Gullmarsplan och sedan drog vi direkt ned till Hornstull.
Väl där så strömmade ett stort antal löparklädda människor till. Både kända och okända ansikten för mig.
Fredrika tog ordet och delade raskt upp oss i 3 grupper beroende på vilken fart man ville hålla.
55 km på slätt underlag kan jag nog köra i 6:00-tempo men nu var jag mer ute efter att sätta tid i musklerna så det blev den långsamma gruppen.
Här försökte vi springa i 7:00-tempo. Det hade jag förvånansvärt svårt för att hålla mig till. Antagligen för att de senaste veckornas träning gått i betydligt högre tempo.
Jag hade dessbättre tankat ned rundan från Fredrikas web-sida och importerat den i min Garmin-klocka. Så när jag hamnade först allt som oftast så kunde jag ändå navigera rätt.
Det kändes alltså väldigt lättlöpt och varje gång jag tyckte att vi kom in i bra uthållighetstempo så var det dags för att stoppa. Vi tog väl långa pauser för min smak. Trots varmt i luften stod man nästan och frös i väntan på att få alla på benen igen.
Det mesta av rutten från Hornstull ned till Södertälje sprang vi på lugna gång- och cykelbanor, men ett avnitt före Rönninge gick på landsväg med rätt mycket trafik. Där blev det alltså gåsmarsch vilket inte är så socialt och det känns alltid otrevligt när bilar svischar förbi nära en i 90.
Efter Södertälje och passering av maradistanden vid en badsjö så kom vi ut mer i skogen och på smala grusvägar. Här började det också att regna. Jag ville gärna hålla uppe tempot för att inte frysa och tenderade därför att hamna långt framför övriga, så jag roade mig med att springa lite fram o tillbaka.
In mot Järna fick vi vänta in instruktioner från Fredrika. Hon pekade på Sörmlandsleden rakt in i skogen och sa att härifrån är det terräng hela vägen fram till Järna station (2.5 km ca).
Det var som musik i mina öron. Jag tog täten och satte av i så hårt tempo som mitt blysamma terränglöpningskunnande medgav. Jag lyckades med visst besvär hålla de andra i vårat gäng bakom mig. Den sista terrängkilometern gick på mindre än 6 minuter utan trötthetskänslor, så det var väl ett gott betyg på dagsformen.
Efter att ha samlat troppen så defilerade vi ned i mål. Där blev det förstås glädjescener och, som överraskning, medaljutdelning av Fredrika som inte missat någon detalj alls i sin planering av det här evenemanget. 12 poäng av 10 möjliga till Fredrika alltså.
Tiden jag noterar här är totaltiden från start till mål inklusive alla stopp. De andra i min grupp klockade effektiva löptiden till ca 6:45. Det skulle betyda att ackumulerade stopptiden var nästan 3 timmar, alltså 1/3 av tiden.
Det förklarar varför jag inte känner mig särskilt sliten efter det här löpet.
Sammanfattningsvis ett väldigt trevligt arrangemang. Nästa gång ska jag nog välja en lite snabbare grupp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar