Löpning och bilåkning till Dalarö + Garminbekymmer

12 juli 2009

Idag fick jag se lite mer av Dalarö än vad jag initialt räknat med.

Det började bra. Jag tog bussen hemifrån till Telia i Farsta (f.ö. min gamla arbetsgivare och numera min bästa kund!).

Därifrån joggade jag med lätta steg till Sköndal, utmed den vackra Drevvikenstranden och in i skogen.

Den här gången bestämde jag mig för att hitta så bra terrängspår som möjligt. Väl uppe i Orheim sprang jag på ridvägar ned mot Flaten. Det funkade perfekt. Jag rundade sjön i god fart och hittade en stig som förde mig till motorstadion där man tävlar med radiostyrda bilar.

In i skogen igen med sikte på Skrubba. Här blev det löpning i delvis obanad terräng. Jag ställde kursen efter solen vilket funkade bra, jag kom ut i Skrubba koloniområde och kunde lätt löpa upp runt strandkyrkogården (väldigt vacker plats), over stora vägen och in mot Tyresö.

Här sick-sackade jag lite onödigt men kom i god tid ner till Tyresö Centrum - god, med syfte på att jag hade 20 minuter på mig att vittja Pressbyrån på glass (Magnum Mandel), en liten kopp kaffe (15 kr) och äta en medhavd smörgås.

Det han jag med innan Lisse och Magnus kom löpandes till möte. Jag hade gjort 14 km, men vilat i 20 minuter så jag ansåg att vi var "on par". Vi satte därför av med friska ben mot Nyfors och sedan vidare till Vissvass.


Bekvämlighetslöp på grus och asfalt. Här testade jag lite att ligga på och marcha i ett 5:45 - 6:00-tempo. Det känns som om det funkar bra. Det är nog mitt "gnöttempo" just nu. Alltså det tempo jag kan springa länge i.

I Vissvass gjorde vi ett picnic-stopp. Det kändes ett tag som om det kunde räckt med att stanna här. Bara njuta av solen, båtarna och den lätta havsbrisen.

Men, dagens utmaning var ju att göra Dalarö. Så vi drog ivag någon kilometer till tills Kioskhuset i Åva visade sin inbjudande profil. Här har jag gjort som vana (en 14 dagar gammal vana) att stanna och köpa en Ananassplit på mina löp.


Glassen intogs, nödiga besök klarades av, och åter löpte vi ned mot Åvas lilla camping och in i skogen för att terränga oss vidare åt Dalaröhållet.

Här förlitade sig Lisse och Magnus helt på min spårkänsla. Det fick de snart kännas vid genom lite felspringningar men vi hittade strax vägen upp mot den berömda Åvaträskvattenpumpen.

Här gavs det svalka både invärtes och utvärtes. Vi fyllde på vätskeförråden och gjorde efterföljande terrängavsnitt enligt försiktighetsprincipen, alltså mest gåendes.


Plötsligt börjar min Garminklocka plinga och visa konstig text som jag inte sett förrut. Med visst besvär (inga läsglas med) ser jag att det står "battery low" i teckenrutan. Högst förvånande när vi knappt sprungit en mara. Men jag stänger av klockan och tänker att det får utredas vid senare tillfälle.

Grusvägarna därefter kändes som E4:an. Vi sprang ned till Schweizerdalens vackra bebyggelse, över till badet och vidare in i Dalarö. Från Askfatshamnen upp för trappor på berget och ned mot hamnen. I ett huj var vi framme vid vårt mål. Glädjescener utspelade sig (väldigt tillbakahållna sådana).


Bussen visade sig igen vara ett mycket bättre alternativ än båten. 15 minuter till nästa. Jag tyckte att jag skulle hinna blaska av mig och byta kläder. Jag försvann in på Preem-macken i Dalarös hamn. Här fanns inte bara toaletter utan även en liten dusch. Snabbt av med kläderna för en tvagning. Knappt har jag sköljt tvålen ur öronen förrän Lisse ringer - "bussen går om 4 minuter".

4 minuter kan anses långt men med 1 st blöt kropp och golvet fullt av blöta och halvtorra kläder så blev det till att hasta.

Jag rafsade snabbt ihop mina tillhörigheter och skyndade till bussen. Dit kom jag i tid (0.05 sek) före avgång och kunde strax pusta ut i ett bekvämt säte på väg mot Haninge.

Väl hemma tänkte jag att här gäller det att ladda upp batteriet i det där klockeländet för att se hur långt vi sprungit. Men..... ingen Garminklocka stod att finna i rygga eller tvättpåse. Det tog mig flera sekunder att förstå att jag glömt klockan i duschen i Dalarö.

Nummerupplysningen kopplade mig geschwint till Preem i Dalarö. Den trevliga personalen där gick omedelbart och kollade - mycket riktigt låg min 305:a under träbänken i duschen.


Resten är historia. Jag fick ta bilen tillbaka till Dalarö. Hämta klockan. Tvinga Preempersonalen att acceptera en rundlig hittelön, knalla över till Starandkaféet och beställa in en stor kopp te, en rejäl (rejält dyr) räksmörgås och runda av med en dubbel espresso. Det blev alltså en något längre dagsetapp än vad jag räknat med, men trevligt.

-----

Summerar åter en helg med ett försvarbart långt löppass. Härligt väder som bara blev bättre och bättre. Garminklockan spottar inte ur sig någon vettig distans så jag gissar på 40 km för mig och 26 km för Lisse och Magnus. Dessutom tappade klockan bort min terrängtrekking mellan Flaten och Skrubba så den måste jag nog springa om för att få en riktig plottning av sträckningen.

-----

OBS! Om du vill kommentera det här inlägget som "Anonym" men får felmeddelande så gör ett nytt försök, välj "Förhandsgranska", och därefter "Skicka kommentar"