I rusk och regn genom vatten och lera i den mest varierande terräng man kan tänka sig.
Väldigt trevligt och bra arrangerat. Kompissprang med Lisse (Liselott Guest) och tur var nog det. 4 ögon ser mer än två så vi lyckades undvika att springa mer fel än ett par tre hundra meter.
Vi gjorde ett taktiskt väldisponerat lopp. Vi siktade på 8 timmar men då hade vi ingen aning om hur mycket obanat, lerigt och vattensjukt som stod att vänta. Vi höll ändå vårt tempo på 6:10 - 6:20 där det gick, och det mäktade vi med även nära mål.
Vi försökte göra depåstoppen så korta som möjligt för att inte kylas ned och stelna i lederna. Att gå i de brantare uppförsbackarna är en självklarhet. Diciplinerat åt vi också var 20:e km för att inte tappa ork pga energibrist.
Jag vet inte om det berodde på regnandet, men det tog emot lite att bara dricka vatten som jag brukar göra, så tidigt blev det coca cola istället - skulle gissa på att jag drack 2 liter. Det känns bra för framtiden att veta att magen tålde det.
Som den humörlöpare jag är tycker jag också att jag lyckades ladda upp rätt inför det här loppet. Redan i mitten av maj kände jag att Jättelångt kommer att kräva lite extra. När Stockholmsmaran inte blev den fartlek vi planerat, så ställde jag snabbt om och gjorde det till ett träningspass inför Jättelångt istället. Ett rejält terrängpass i Tyrestakogarna förra helgen gjorde också att jag kände mig komfortabel med underlaget.
Jag har så smått också börjat lära mig hur bra det är att redan från början dela upp ett sådant här långlopp i midre etapper för att få lite delmål att sikta på. Lite på halvskoj tänkte jag så här att vi öppnar med en halvmara om 21 km som uppvärmining (inspirerat av Rune Larsson), därefter en helmara om 42 km som själva tävlingsmomentet, och sedan 5 km nedjogg för att kunna defiliera in i mål med en stilfull spurt. Faktum är att det tänket funkade bättre än vad jag vågat hoppas på.
Väldigt viktigt för det mentala är att ta med rätt utrustning och veta att man valt rätt. Jag packade ned ett ombyte torra kläder i löparryggan. De kom inte till användning eftersom det regnade hela vägen men vetskapen om att de var med betydde mycket. Compeed och tejp var med, så jag kunde serva Lisse när hon kände av lite skoskav.
Som pricken över "i" hade jag dessutom packat ned en termos med härligt nybryggt kaffe och en påse med 3 stora kanelbullar. De här långloppen är ju som en hel arbetsdag och som den koffeinmissbrukare jag är på jobbet så har jag märkt att det suget också kommer under löpningen. Mycket riktigt så ringde kaffe-o-bull-klockan med jämna mellanrum och då fanns där råd att tillgå i ryggsäcken.Summa summarum ett mycket givande lopp. Massor med erfarenhet att lägga till min nystartade ultrakarriär. Att det var en så otroligt välarrangerad tävling bidrar till att det här blir ett minne att leva länge på.
Var det kul? - Ja, jättekul!
Var det jobbigt? - Ja, jättejobbigt!
Var det blött? - Ja, jätteblött!
Var det långt? - Ja, Jättelångt!
Jag ökade på mitt längdrekord från 65 till drygt 68 km. Det är jag helnöjd med. 100K nästa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar